De enkla tingen....

Undrar så om det är sant att det är de små tingen som gör livet värt att leva? När man ständigt är irriterad på saker som händer - bilar som går sönder och måste repareras, saker som inte flyter som de ska, motivation för att motionera och må bra ligger nära nollpunkten...

Det finns en viss tendens att sådana saker hopar sig och det blir som ett berg att bestiga.
Allting annat blir drabbat, man är "cranky" och irriterad på allt som rör sig!

Vad krävs det då för att saker skall kännas bättre?

Erfarenheten säger mig att det krävs ganska lite. I vårt samhälle botar man enklast dessa känslor genom att gå ut och handla - och det har jag gjort idag :-)

Fast det var inte min tes, nu kom jag in på sidospår...

Ett leende, ett uppmuntrande ord, en kram, en kyss, att få höra: "jag älskar dig", en liten påsa med favoritgodiset, ett sms från någon kär vän...

I en av våra psalmer står det: "de enkla tingen rymmer allt...". Det är nog sant, lyckan bor i de små gesterna...

Tänk på det - du kan rädda någons dag...

PiP från Flod....

Att ha roligt....

Allt som händer runt omkring mig är ju inte roligt. Men jag har lärt mig att min inställning till saker gör att somligt i alla fall kan upplevas som roligare än det är. Vare sig det gäller att drunkna i räkningar eller känna sig trött kan en positiv tanke ändå rädda dagen.
En uppmuntrande kram eller ett glatt tillrop förändrar mycket. Är man ledsen kan det hjälpa att ta brandmans-greppet på lilla älsklingen och springa runt, även om hon tycker att man är fånig ;-) Tror att det ligger mycket sanning i det gamla ordstävet: Man har inte roligare än man gör sig!

Och när man får goda nyheter förgylls ju hela livet!

Helgen som gick fick jag roliga nyheter. Alexandra, som var volontär i min förra församling, fick i fredags en liten tjej som heter Tove! Känns som om det var igår jag satte upp bilderna från ultraljudet till personalen - och nu kan man se den lilla på bild i Alexandras blogg!
En sak har vi gemensamt, lilla Tove och jag, vi är båda födda fredagen den 13. Så kan det gå...

Fick en rejäl utmaning i helgen. Älsklingen åkte på kurs med dottern och jag lovade att stå i affären på lördagen. Även om jag faktiskt är lite nervös för det så tog jag mod till mig. Nog ska man vara lite nervös - det är ju hennes affär, tänk om jag gör bort mig och skrämmer bort kunder! Men det är ju bara att se det roliga i situationen och köra hårt. Min enda bön var att det inte skulle komma in någon och fråga om pärlor. Naturligtvis var det två kunder som kom in så fort affären öppnade och frågade om pärlor!! Tror dock att jag löste det smidigt :-)

PiP från Flod...

Lite om drömmar...

Det här med drömmar är ju ganska häftigt. Vissa människor drömmer om natten - märkliga drömmar där man förvandlas till en papegoja, eller blir jagad av chokladbitar. Vissa säger att drömmar har ett budskap, att man kan tyda dem och få något slags vägledning i sitt liv. Själv kommer jag inte ihåg mina drömmar, vaknar på morgonen och det är alldeles tomt. Fick en förklaring av en kollega som läst lite i ämnet. Tydligen är det så att jag vaknar i fel "sovcykel" - sover helt enkelt för djupt när jag vaknar. Lite trist faktiskt - skulle vilja veta vilka vilda drömmar jag har!

Eller så tillhör jag en kategori som gör slut på allt drömmaterial redan på dagen. Jag har ju en livlig fantasi, och jag kan sitta och dagdrömma om allt möjligt. Det blir som små mikro-pauser där jag funderar hit och dit.

En alldeles vanlig dag kan jag tänka på älsklingen flera gånger, hur jag pussar på henne eller bara hur hon ser ut när hon står och blåser håret på morgonen. Tänker på saker jag vill göra med henne - hur kul det skulle vara att åka tillbaks till Skagen osv.

Eller så tänker jag på predikningar, hur kul det vore att rensa upp i källaren och få ordning, åka till Ullared och shoppa, lära mig bokföring - tusen saker snurrar ständigt i detta huvud.

Kanske inte så konstigt att jag inte kommer ihåg nattens drömmar...

Mest av allt dagdrömmer jag om hur man ska få den tid man har att räcka till. Det skall jobbas, städas, fyllas på pellets, tvättas, sköta bilen, skötas ekonomi, ordnas med barnen och helst lite romantik som lök på laxen och grädde på moset!

Så medan tvättmaskinen och diskmaskinen går skriver jag lite på bloggen och skickar kärleksmail till godingen - vem sade att karlar inte har simultanförmåga ;-)

Vad drömmer du om??

PiP från Flod...

Man tror kanske att man...

ska få en lugn och skön helg. Men ack vad man kan bedra sig. Vi for iväg på kalas till Småland för att kusinerna skulle få fira en 20-åring tillsammans. God mat och trevligt sällskap gjorde det hela trevligt. På hemvägen tog vi en tur till mormor och morfar djupt inne i den småländska skogen. Allt var frid och fröjd ända tills vi kom hem på kvällen. Då hade 5-åringen ont i fötterna och händerna, så vi fick bära in honom.
Lade honom tillrätta i sängen och kollar lite, man vill ju se vad det kan vara. Händer och fötter är alldeles svullna, små prickar breder ut sig över kroppen. Ringer sjukvårdsupplysningen och de säger att vi måste åka in till akuten genast.

Väl där blir det lite provtagningar, och så småningom får vi svaret. Hos barn kan det bli så att efter en infektion fortsätter kroppen att kämpa mot det onda. Men det finns inga onda kvar - och då börjar kroppen bekämpa sig själv! Bland annat attackeras kapillärerna så de spricker och orsakar små blodsutgjutningar under huden. Det hela rättar till sig ganska snabbt, men man måste kolla blod och avföring så att inte tarmarna är utsatta.

Det blev sjukhus i 2 nätter innan han fick komma hem. Tänk vad de små får vara med om! Ganska otroligt hur tåliga de är, jag skulle varit livrädd. Men han hade lego och en förälder hos sig hela tiden - det räcker långt :-)

Jaja, tack gode Gud att det gick bra!!

PiP från Flod....