Kärlekens mysterium...

Jag har de senaste dagarna funderat mycket över kärleken. I samband med ett par begravningar kändes det viktigt att lyfta fram det ordet i samband med avskedet som görs just i en begravningsgudstjänst. När man gifter sig finns det en rad i vigsellöftena som lyder: "Tills döden skiljer oss åt". För mig har det blivit uppenbart att det egentligen bara handlar om det rent lagliga. Man är gift så länge båda parter lever, men kärleken tar ju inte slut bara för att den ena parten dör. Därför kan ju två människors kärlek sträcka sig långt bortom döden! Vilken oerhörd kraft måste det då inte finnas i detta underbara ord - kärlek som ger, kärlek som vill, kärlek som söker, kärlek som är i konstant rörelse, kärlek som lider, kärlek som segrar!

Ser man med kärlekens ögon förändras mycket. Den man älskar blir vackrast i världen, själva livet blir underordnat kärleken. Det ger svar på frågan varför Jesus var villig att ge sitt liv för människans skull - livet var underordnat hans kärlek till var och en av oss. Korset är kärlekens tecken och inte ett tecken på död eller hat.

"Amor vincit omnia" - Kärlek besegrar allt, till och med rädslan att dö.

Tänk om vi hade lättare att visa varandra kärlek. Hur skulle det se ut i våra familjer, i samhället, i Sverige, i världen?

Dags kanske för ett upprop i våra kyrkor - en skola där vi övar oss i kärleken till varandra i Guds församling.

Det är ju som vanligt, det börjar med mig (dig)...

PiP från Flod...

PS. Har fått frågan vad PiP egentligen betyder. Svaret är enkelt: Puss i Pannan :-) DS.