En vit Jul....

Tittar ut och ser ett gnistrande vitt snötäcke, småfåglarna flyger skytteltrafik för att äta av de frön vi lagt ut. De är så söta! Grannarna skottar gångar eller lastar bilarna fulla med paket - det är liv och rörelse på julaftons morgon. Här är det ganska lugnt än så länge. Älsklingen jobbar hela dagen och de 4 tonåringarna sover en stund till. Annat var det när de var små - då väcktes man runt 7 på morgonen av att de undrade när tomten kom :-)

Snart är det dags för lite julfrukost, tomtegröt och skinkmacka - traditioner ska ju upprätthållas!

Den vita julen var som sagt utanför fönstret, men vrider jag lite på huvudet ser jag att huset också är präglat av vitt. Så blir det när frun i huset är inspirerad av "shabby chik" - då är allting vitt, vitt, vitt!! Granen är faktiskt grön, men i övrigt är den vitdekorerad :-)

Hade allting varit som älsklingen önskar, ja, då hade golvet varit vitmålat också. Fast jag inser att det bara är en tidsfråga innan det kommer...

Snyggt är det - hon är duktig på inredning! Bilden visar hur det ser ut i ett av våra fönster. Julmys på hög nivå skulle man kunna säga!

Innan allt julfirande drar igång vill jag passa på att önska er alla en god och välsignad jul! Mina tankar går till ungdomar som jag saknar, före detta arbetskamrater, släkt, vänner - må ni finna julefrid!!

GOD JUL och PiP från Flod....

Kärlekens mysterium...

Jag har de senaste dagarna funderat mycket över kärleken. I samband med ett par begravningar kändes det viktigt att lyfta fram det ordet i samband med avskedet som görs just i en begravningsgudstjänst. När man gifter sig finns det en rad i vigsellöftena som lyder: "Tills döden skiljer oss åt". För mig har det blivit uppenbart att det egentligen bara handlar om det rent lagliga. Man är gift så länge båda parter lever, men kärleken tar ju inte slut bara för att den ena parten dör. Därför kan ju två människors kärlek sträcka sig långt bortom döden! Vilken oerhörd kraft måste det då inte finnas i detta underbara ord - kärlek som ger, kärlek som vill, kärlek som söker, kärlek som är i konstant rörelse, kärlek som lider, kärlek som segrar!

Ser man med kärlekens ögon förändras mycket. Den man älskar blir vackrast i världen, själva livet blir underordnat kärleken. Det ger svar på frågan varför Jesus var villig att ge sitt liv för människans skull - livet var underordnat hans kärlek till var och en av oss. Korset är kärlekens tecken och inte ett tecken på död eller hat.

"Amor vincit omnia" - Kärlek besegrar allt, till och med rädslan att dö.

Tänk om vi hade lättare att visa varandra kärlek. Hur skulle det se ut i våra familjer, i samhället, i Sverige, i världen?

Dags kanske för ett upprop i våra kyrkor - en skola där vi övar oss i kärleken till varandra i Guds församling.

Det är ju som vanligt, det börjar med mig (dig)...

PiP från Flod...

PS. Har fått frågan vad PiP egentligen betyder. Svaret är enkelt: Puss i Pannan :-) DS.

På allmän begäran....

är det väl dags att göra ett litet inpass här i bloggen igen. Har låtit det vila ett tag, trots allt måste man ju ha inspiration för att dela med sig!

Livet går sin gilla gång, ömsom vin och ömsom vatten - men just idag passar jag på att fylla 45 år!

Halvvägs till 90, och nog kändes ryggen lite stelare än vanligt denna morgon :-)

Kanske skulle jag just idag ägna mig åt att fundera lite över livets allvar. Vi skojar ofta i arbetslaget över den gamla psalmen: "Jag går mot döden vart jag går..". Alldeles sanna ord som tål att funderas över. Varför skulle jag snåla med det goda - snart nog ligger jag i kistan!

Ha fest, ring och berätta för människor att du älskar dem, skriv att du saknar dem, var lite barnslig och skämta med andra!

Livet är underbart - det finns ingen orsak att gå och sura, hänga läpp och vara dyster...

Därmed skickar jag en hälsning till alla er som tittar in hit - tack för att ni finns och förgyller mitt liv! Vi ses och hörs kanske inte så ofta - men ni lever ert eget liv i mitt hjärta och mina förböner!!

Nu fylldes hallen med paket till älsklingens affär - man kan ju undra om det är hon eller jag som fyller år ;-)

PiP till er från Flod....

PS: Bilden föreställer en födelsedagstårta. Jag tyckte den såg kul ut, på tal om att vara lite barnslig :-) DS.

Utbrottets tid....

När Pompeji lades under aska av vulkanens utbrott var det nog så att folk inte fick så mycket förvarning. Plötsligt var luften fylld av aska och svavel, paniken spred sig och man sprang för livet.

I dessa tider får vi förvarningar av alla de slag. Vi har blivit bättre på att förutspå väder och vind.

Men det gäller ju inte bara väder. Just nu känns det som att vi alla sitter och väntar på att bli drabbade av svininfluensan. Den är på väg - och alla menar att det blir något som verkligen kommer att drabba en stor del av befolkningen.

Hur ska det se ut om drygt hälften ligger hemma med svininfluensa? Vad är det värsta som kan hända - och vad är det bästa?

Undrar om man törs gå ut - risken är ju stor att man träffar någon som träffat någon som är sjuk. Ska vi göra som japanerna - ha munskydd och handskar? Kanske också bäst att ha handsprit i fickan hela tiden!

Älsklingen jobbar inom vården och jag inom kyrkan, barnen går i skolan - det är ju inte precis så att vi är isolerade. Kanske bäst att bunkra upp med konserver och låsa in sig fram till jul, om man nu vill vara på den säkra sidan alltså!

Jaja, tiden får utvisa hur det går...

Nöff nöff och PiP från Flod.....

Pytt i Pannan....

Jag gillar ju att skära ner lite rester i stekpannan och blanda det med stekt potatis - en rätt som allmänt kallas pyttipanna. Ibland när jag sätter mig ner framför bloggen känns det som att så mycket har hänt sedan jag senast skrev att det som hamnar på bloggen blir en pyttipanna av olika saker. Så här följer nu en liten uppdatering vad som hänt:

Jag har varit i Taizé!! Trots att det bara var ett år sedan jag senast var där kändes det som om det var en evighet sedan när jag klev av bussen. Men ganska snart kom friden i hjärtat, folk vällde in och till slut blev vi närmare 3.500 personer. Mina ungdomar följde mönstret och gnällde till en början att deras lilla grupp var tråkig - tyskarna pratade bara tyska och var allmänt jobbiga! Sedan tog det 2 dagar innan jag fick höra att de hade jättekul ihop och att tyskarna var helt tokiga :-)

Så är det ju med Taizé, det tar någon dag att komma in i allt. Gudstjänster, tystnad, mat, smågrupper, städandet av toaletter osv - men till slut är man på plats och bara njuter!

Tror nog att de som var med blir goda reklampelare för nästa års resa - i stort sett alla frågade om de fick följa med nästa år också. Och jag är ju inte nödbedd ;-)

Nästa roliga punkt:

Jag har varit i Linköping!!

Det var ett tag sedan jag träffade familjen. 1 mamma, 2 systrar, 6 systerdöttrar och 1 liten på väg! Dessutom 2 hundar som höll på att välta huset när de träffades. Så kul att få vara tillsammans med alla igen - ha lite systerdöttrar som kryper upp i knät och säger: "Jag älskar dig". Snacka om att hjärtat smälter snabbare än en Magnum-glass i bastun :-)

Kan nog känna efter några intensiva veckor att jag är lyckligt lottad. Det finns så mycket gott i livet - och jag får del av det!

Nu gäller det bara att ladda inför hösten och mörkret som kommer. Ska starta café för ungdomarna i församlingen, nya konfirmander och allt annat som händer borgar för att det finns saker att göra!

PiP till er alla från Flod.....

Gott och blandat...

Det händer hela tiden saker i livet. Förra året var det premiär för OAS här i Borås. Jag och Christina var där varje dag för att få inspiration och sjunga lovsång. I år kom mötet tillbaks hit och vi hann tyvärr bara gå på kvällsmötena. Men det var härliga möten med olika predikanter, bland annat den gamle räven Ulf Ekman. Härligt att det kan finnas bredd inom kristenheten, ena kvällen Livets Ord och andra kvällen en ortodox präst!

OAS stannar normalt sett 2 år på samma plats innan det är dags att dra vidare - men nu fick vi veta att de stannar i Borås ett tredje år :-) Så skönt att slippa resa för att få lite andlig påfyllning!

I samma andetag som jag skriver det blir jag påmind om att jag minsann ska ut och resa för att få andlig påfyllning. På lördag är det dags att åka till Taizé igen!! (Hurra)

Har varit där med min förra församling flera gånger, och nu är det dags för den nya församlingen att lära känna detta lilla kloster i Frankrike.

Lilla och lilla förresten, en vanlig vecka är det ju mer än 2.000 ungdomar från hela världen som kommer dit. Det är en härlig känsla att få fira gudstjänst med så många, att kunna prata med vem som helst och att få vara med Gud en hel vecka.

Vi är 11 stycken som åker, och det är bara jag som varit där förut - ska bli så spännande att se hur vistelsen landar hos de andra. För mig är det sjunde gången, och varje gång jag sätter mig på bussen för att åka därifrån längtar jag redan tillbaks :-)

Be gärna för oss - och för älsklingen som får leva utan mig i 10 dar ;-) Fast man kan ju citera Linda Bengtzing: "Hur svårt kan det va´..."

Nästa gång får hon följa med - det längtar jag redan efter!!

PiP från Flod.....

Vigsel!!!

Som präst får man ju då och då vara med och leda människor de där första stapplande stegen in i äktenskapet. Det är en viktig uppgift, och en möjlighet att kanske säga något som kan hjälpa de två att forma sitt gemensamma liv.

Nyligen hade jag en vigsel i min gamla församling för ett par som jag nu känt ett tag. Tove, som bruden heter, har varit trogen och kär gäst på vårt café i församlingshemmet. Och Lemuel, som brudgummen heter, har följt med henne vecka ut och vecka in :-)

Så spännande att få stå vid sidan om och se kärleken utvecklas - fram till den dag då de frågade om jag kunde tänka mig att viga dem. Nog blev jag lite paff - Tove är baptist och Lemuel är pingstvän, trodde i mina tankar att de skulle välja någon pastor de kände. Och nog blev jag stolt som en tupp när de frågade mig ;-)

Det blev en härlig dag i Björlanda kyrka, och en härlig fest i Tabernaklet med mycket skratt och många glädjetårar.

Svårigheten denna dag var ju att försöka ge de unga tu ett ord på vägen som kan hjälpa dem att vårda sitt liv tillsammans. Till min hjälp tog jag ord som vi som kristna kan använda i vårt böneliv; Tack - Hjälp - Förlåt!

För att göra det ännu tydligare bad jag också Christina göra en variant av sin bönetavla där det står: Käre Gud - Tack, Hjälp, Förlåt. Men vi ändrade orden lite med tanke på att den kanske skulle hänga i brudparets sängkammare som en påminnelse om att låta dessa ord vara levande och verksamma i deras samliv.

Därför skrev vi: Min Älskade - Tack, Hjälp, Förlåt.

Måste tillägga att jag började fälla tårar av stolthet och glädje redan när de tågade in i kyrkan :-) Kommer att bära denna dag i mitt hjärta som ett av mina käraste minnen.

Tack Tove och Lemuel för att jag och Christina fick vara med!! God Bless!!!

PiP från Flod.....

Översvämning med mera....

Ja, då fick man åter ett litet bevis på att naturen inte är något att leka med. Vi hade ett riktigt åskväder förra veckan, blixt och dunder och hagel. Mitt i allt ringer mobilen och älsklingen bara skriker i luren att hela hennes affär är översvämmad. Raskt som attan skyndar jag mig ner och ser att det är totalt fullt med vatten utanför hennes dörr - eftersom det är en källarlokal står vattnet ungefär en meter upp i trappgången. Som den hjälte jag är tar jag av mig kläderna och dyker i. Lyckas till sist få undan grus och stenar som täpper till avloppet så att vattnet kan rinna undan.

När vi till sist kan öppna dörren ser jag att det är vatten överallt - men tack och lov kommer brandkåren och jobbar i flera timmar med att suga upp allt det blöta.

Tack och lov skadades inte så mycket varor. Men tyvärr stod flera av mina flyttkartonger också i flodens väg. Hade ingen aning om hur mycket vatten en flyttkartong kan suga i sig, men nu vet jag... Det är en hel del!

Tyvärr försvann mycket av det som var sparat från barnens skolgång, ganska många av mina böcker var tvungna att kasseras.

15 minuters regn orsakar alltså 15 timmars arbete, tur att det inte regnade mer :-)

På bilderna kan ni se hur jag moppar upp vatten, men också en liten skymt av brandmännen som hjälpte oss - dagens hjältar!!

PiP från Flod....

Sommar - Sol - Semester.....

och sedan kan man ju lägga till "Stina" till det :-) 4 gyllene S som förgyller tillvaron.
Den senaste tiden har det blivit mycket mys på altanen. Särskilt kvällstid när solen står lågt, då har vi ätit gott och druckit gott.

Det är ju egentligen fantastiskt att vi kan sitta länge på kvällarna i vårt vackra land.
Längre söderut går solen ner - och sedan är det kolsvart. Men här stannar ljuset kvar, till och med efter solnedgången kan man läsa sin bok eller lösa lite korsord.

Härom kvällen tog älsklingen med mig till Seatons kulle (Hyltenäs kulle). Den fick sitt namn efter en rik man i bygden som ville bygga sig en stuga högt uppe på berget. Stuga och stuga förresten, det blev mer som ett slott. Han fick njuta av den fantastiska utsikten i 6 år innan allt brann ner.

Vi köpte lite smörgåstårta och lite toscakaka - man måste ju njuta när man är på utfärd! Vägen gick uppåt och uppåt, men det var en fantastisk upplevelse att gå runt och skåda den milsvida utsikten. Vi slog oss ner vid ett bord och lät oss väl smaka, solen sjönk sakta i ett hav av orange och rött - så vackert!!

Det tyckte nog knotten också, små och ettriga - precis som jag :-)

På hemvägen stannade vi till vid en sjö, det kändes som om det var dags för sommarens första dopp. Fy vad det var kallt!! Men jag kom i alla fall i vattnet, och lika snabbt ur.

Nu får vi se när nästa dopp kommer. Älskar att bada och plaska, men det är skönt om man inte har gåshud stora som ankägg när man går ur vattnet.

Glad sommar på er!!

PiP från Flod...

Sjung om studentens....

lyckliga dag!! Jo tack, nog sjöngs det här när bonusdottern tog studenten. Fast det är klart, öppnade man munnen var man rädd för att drunkna. Regnet öste ner och pessimisterna varnade för syndaflodens återkomst :-) Vi tog oss in i centrala Borås för att kunna vara med på skolgården. Föga anade vi att enda vägen dit gick längs Viskan och att denna lilla stig endast var en meter bred. På denna yta skulle långt mer än 1000 personer försöka tränga sig för att få en skymt av studenterna som glatt rusade ut ur skolan. I normala fall skulle det varit ett hav av studentskyltar - nu var det ett hav av paraplyer! Ingen såg något, ingen hörde något - alla försökte bara undvika att på ett paraply i ögat. (Ni kan se hur det såg ut på bilden bredvid).

Som tur var är älsklingen driftig - hon knödde sig fram och lyckades hitta vår lilla studentska. Med 3 paraplyer över sig lyckades vi ta lite bilder av henne också innan det var dags att bege sig ut på den livsfarliga resan tillbaks till bilen... PUH...

Efter denna pärs blev allt bara bättre. Släkt och vänner samlades hemma hos oss. Vi hade lagat mycket mat - god mat!! Vi åt och drack och delade ut presenter innan hon skulle vidare på festligheter med kompisarna.

Det är en härlig känsla att ordna kalas - tänk om man baka kunde slippa städningen efteråt ;-)

Kul text på en av lastbilarna: "Idag redlös - imorgon arbetslös". Humor, humor..

PiP från Flod....

Tillbaks igen.....

Denna gång kommer jag från England :-) Var i förra veckan iväg med alla kollegorna i kontraktet till det forna imperiet. Trots att jag ser mig lite som en anglofil har jag inte spenderat mer än 24 timmar på de brittiska öarna förut. Men nu var det dags för 5 hela dagar. Syftet med resan var att samtala med kollegor i anglikanska kyrkan om hur man bygger kyrka lokalt. Redan första dagen fick vi vara med på en gudstjänst i S:t Pauls cathedral - "evensong"kallas gudstjänsten. En urgammal gudstjänstform som var spännande, liknar inget som vi har i vår kyrka. Alla som skulle agera blev hämtade av en kvinna med en stav, det bugades och lästes, delades ut körmedaljer osv. Kul, men inget jag vill gå till varje dag :-)

Vi fick reda på att fler och fler i London går i kyrkan, spännande kunskap med tanke på att det är en gigantisk stad där anonymiteten är stor. Kanske visar det på att man längtar efter att bli sedd, vill finnas i ett sammanhang där man är känd.

Efter flera samtal fick vi också en chans att vandra runt lite och se allt det där man vill titta på i London.

Sedan bar det av till Oxford. På torsdagens kväll satt vi på den pub där Tolkien och C.S. Lewis satt varje torsdag i många år - rätt mäktigt ;-)

Det blev många intressanta samtal under veckan - kyrkan kan växa och vara en plats för många, det fick vi se med egna ögon.

Nu återstår bara att se om man kan överföra något till oss!!

PiP från Flod....

Till alla er....

som eventuellt läser och följer mina tankar: Tack för er tid!

Jag hade för ett par år sedan en samling efter gudstjänsten där barnfamiljerna var särskilt inbjudna. Vi åt en lätt lunch tillsammans och sedan var det dags för barnen att gå och leka. Vi vuxna ägnade oss åt att samtala om tid och hur själva uppfattningen om tiden påverkar oss.

Sällan har tankarna och orden kommit så nära - ämnet tid är verkligen något som engagerar och berör. Vi fick några redogörelser för hur det kan se ut i en barnfamilj idag. Ska sanningen fram så blev jag lite mörkrädd. Ett nyckelord i sammanhanget är stress - från morgon till sena kvällen. Upp på morgonen, frukost, påklädning, till skola/dagis, till jobbet, hämta på skola/dagis, äta lite, skjutsa till träning, hinna handla, hämta från träning, hem till läxor, kvällsmat, sovdags... Och sedan samma visa nästa dag.

Att hinna umgås är ju inte att tänka på!

Hur i hela friden skall man som kyrka kunna vara en motvikt? Oftast blir det ju så att man bara späder på stressen med allt som man ska göra om barnen ska vara med på en gudstjänst och sjunga eller agera.

Några svar fick vi inte, men vi lärde oss att dialogen är oerhört viktig. Att få prata med familjerna gör att stressen minskar.

Något annat som var tydligt i samtalet var att vuxna behöver få vara vuxna. Drömmen för vissa var att bara kunna umgås med partnern, äta gott, sova ostört...

Det drömmer vi väl alla om?? ;-)

PiP från Flod....

De enkla tingen....

Undrar så om det är sant att det är de små tingen som gör livet värt att leva? När man ständigt är irriterad på saker som händer - bilar som går sönder och måste repareras, saker som inte flyter som de ska, motivation för att motionera och må bra ligger nära nollpunkten...

Det finns en viss tendens att sådana saker hopar sig och det blir som ett berg att bestiga.
Allting annat blir drabbat, man är "cranky" och irriterad på allt som rör sig!

Vad krävs det då för att saker skall kännas bättre?

Erfarenheten säger mig att det krävs ganska lite. I vårt samhälle botar man enklast dessa känslor genom att gå ut och handla - och det har jag gjort idag :-)

Fast det var inte min tes, nu kom jag in på sidospår...

Ett leende, ett uppmuntrande ord, en kram, en kyss, att få höra: "jag älskar dig", en liten påsa med favoritgodiset, ett sms från någon kär vän...

I en av våra psalmer står det: "de enkla tingen rymmer allt...". Det är nog sant, lyckan bor i de små gesterna...

Tänk på det - du kan rädda någons dag...

PiP från Flod....

Att ha roligt....

Allt som händer runt omkring mig är ju inte roligt. Men jag har lärt mig att min inställning till saker gör att somligt i alla fall kan upplevas som roligare än det är. Vare sig det gäller att drunkna i räkningar eller känna sig trött kan en positiv tanke ändå rädda dagen.
En uppmuntrande kram eller ett glatt tillrop förändrar mycket. Är man ledsen kan det hjälpa att ta brandmans-greppet på lilla älsklingen och springa runt, även om hon tycker att man är fånig ;-) Tror att det ligger mycket sanning i det gamla ordstävet: Man har inte roligare än man gör sig!

Och när man får goda nyheter förgylls ju hela livet!

Helgen som gick fick jag roliga nyheter. Alexandra, som var volontär i min förra församling, fick i fredags en liten tjej som heter Tove! Känns som om det var igår jag satte upp bilderna från ultraljudet till personalen - och nu kan man se den lilla på bild i Alexandras blogg!
En sak har vi gemensamt, lilla Tove och jag, vi är båda födda fredagen den 13. Så kan det gå...

Fick en rejäl utmaning i helgen. Älsklingen åkte på kurs med dottern och jag lovade att stå i affären på lördagen. Även om jag faktiskt är lite nervös för det så tog jag mod till mig. Nog ska man vara lite nervös - det är ju hennes affär, tänk om jag gör bort mig och skrämmer bort kunder! Men det är ju bara att se det roliga i situationen och köra hårt. Min enda bön var att det inte skulle komma in någon och fråga om pärlor. Naturligtvis var det två kunder som kom in så fort affären öppnade och frågade om pärlor!! Tror dock att jag löste det smidigt :-)

PiP från Flod...

Lite om drömmar...

Det här med drömmar är ju ganska häftigt. Vissa människor drömmer om natten - märkliga drömmar där man förvandlas till en papegoja, eller blir jagad av chokladbitar. Vissa säger att drömmar har ett budskap, att man kan tyda dem och få något slags vägledning i sitt liv. Själv kommer jag inte ihåg mina drömmar, vaknar på morgonen och det är alldeles tomt. Fick en förklaring av en kollega som läst lite i ämnet. Tydligen är det så att jag vaknar i fel "sovcykel" - sover helt enkelt för djupt när jag vaknar. Lite trist faktiskt - skulle vilja veta vilka vilda drömmar jag har!

Eller så tillhör jag en kategori som gör slut på allt drömmaterial redan på dagen. Jag har ju en livlig fantasi, och jag kan sitta och dagdrömma om allt möjligt. Det blir som små mikro-pauser där jag funderar hit och dit.

En alldeles vanlig dag kan jag tänka på älsklingen flera gånger, hur jag pussar på henne eller bara hur hon ser ut när hon står och blåser håret på morgonen. Tänker på saker jag vill göra med henne - hur kul det skulle vara att åka tillbaks till Skagen osv.

Eller så tänker jag på predikningar, hur kul det vore att rensa upp i källaren och få ordning, åka till Ullared och shoppa, lära mig bokföring - tusen saker snurrar ständigt i detta huvud.

Kanske inte så konstigt att jag inte kommer ihåg nattens drömmar...

Mest av allt dagdrömmer jag om hur man ska få den tid man har att räcka till. Det skall jobbas, städas, fyllas på pellets, tvättas, sköta bilen, skötas ekonomi, ordnas med barnen och helst lite romantik som lök på laxen och grädde på moset!

Så medan tvättmaskinen och diskmaskinen går skriver jag lite på bloggen och skickar kärleksmail till godingen - vem sade att karlar inte har simultanförmåga ;-)

Vad drömmer du om??

PiP från Flod...

Man tror kanske att man...

ska få en lugn och skön helg. Men ack vad man kan bedra sig. Vi for iväg på kalas till Småland för att kusinerna skulle få fira en 20-åring tillsammans. God mat och trevligt sällskap gjorde det hela trevligt. På hemvägen tog vi en tur till mormor och morfar djupt inne i den småländska skogen. Allt var frid och fröjd ända tills vi kom hem på kvällen. Då hade 5-åringen ont i fötterna och händerna, så vi fick bära in honom.
Lade honom tillrätta i sängen och kollar lite, man vill ju se vad det kan vara. Händer och fötter är alldeles svullna, små prickar breder ut sig över kroppen. Ringer sjukvårdsupplysningen och de säger att vi måste åka in till akuten genast.

Väl där blir det lite provtagningar, och så småningom får vi svaret. Hos barn kan det bli så att efter en infektion fortsätter kroppen att kämpa mot det onda. Men det finns inga onda kvar - och då börjar kroppen bekämpa sig själv! Bland annat attackeras kapillärerna så de spricker och orsakar små blodsutgjutningar under huden. Det hela rättar till sig ganska snabbt, men man måste kolla blod och avföring så att inte tarmarna är utsatta.

Det blev sjukhus i 2 nätter innan han fick komma hem. Tänk vad de små får vara med om! Ganska otroligt hur tåliga de är, jag skulle varit livrädd. Men han hade lego och en förälder hos sig hela tiden - det räcker långt :-)

Jaja, tack gode Gud att det gick bra!!

PiP från Flod....

Fortsätter lite på....

temat KÄRLEK från förra inlägget.
Idag hade jag begravning i en av våra kyrkor. Under kaffet efteråt kom jag i samspråk med en kvinna som jag då och då träffar när jag har andakt på ett av sjukhemmen. Hon berättade för mig att hon och hennes man har varit gifta i över 60 år. För drygt ett år sedan blev han sjuk och tvingades flytta till ett äldreboende. Nu besöker hon honom varje dag, i ur och skur. Jag fick berättat för mig att han längtar efter henne varje dag! Han glömmer en massa saker, men hon lever i hans minne - och han längtar när inte hon är där.

Tycker att det finns så mycket i den lilla enkla berättelsen. Kärleken har tusentals ansikten, och detta är bara ett av dem.

Fast allra mest tänker jag på detta lilla ord: "längta". Att längta efter någon är ju en otroligt stark och levande känsla. Man får inte ro i kroppen eller huvudet - tankarna går ständigt till denne någon som man längtar efter. Längtan efter en röst, ett leende, en kyss, ett famntag - eller bara att få vara nära...

Längtan är ju inte bunden av tid - jag kan längta efter min älskade redan när jag sätter mig i bilen för att åka till jobbet. Jag kan längta när någon berättar en rolig historia - "den här skulle älsklingen hört...".

Det är härligt när man delar sina "längtor" med varandra. Livet kommer så nära när vi vet vad andra längtar efter.

Tycker nog att vi skulle dela mer av sådant med andra, inte minst inom kyrkan...

Just nu längtar jag efter att få krypa till sängs, är trött efter att ha jobbat 1o dagar i sträck :-)

PiP till er från Flod...

Alla Hjärtans dag...

Det känns ju skönt att vi har en dag om året då vi speciellt får uppmärksamma våra känslor för det motsatta könet. Tog mig en tur till ICA Maxi och hamnade i en liten tulpanduell - jag siktade in mig på en härlig bukett, men var tiondelen för långsam! En annan man tog buketten, och jag tänkte protestera - men det var innan jag såg att han hade tre små barn med sig. De såg så lyckliga ut, kanske tänkte de på hur mycket de älskade mamma. Hur som helst valde jag en annan färg på buketten och lade istället till ett kort där jag kan uttrycka mina känslor :-)

Tycker nog annars att denna dag ställer lite frågor till oss alla. Behöver vi verkligen en särskild dag för romantik? Känns det inte lite överbelastat att gubben, som aldrig annars är romantisk, plötsligt dyker upp i dörren med ett fång rosor och en chokladask formad som ett hjärta!!?

Eller är det tur att dagen finns för alla dem som hungrar och törstar efter lite ömhetsbevis?

Jag är lite kluven, försöker så gott det går att visa kärlek i vardagen - lite disk, lite städ, fotmassage, ryggmassage, mat på bordet när hon kommer hem... Men där kanske man biter sig i stortån - kanske höjs då förväntningarna på Alla Hjärtans dag!

Jaja, vi får se hur långt tulpanbuketten och kortet räcker... Kanske får lägga till en halvtimmas massage också :-)

En synnerligen god Alla Hjärtans dag till er alla - kärlek till nära och kära och vänner och alla jag kommer på!!

Glöm inte enkäten längre ner på sidan!!

PiP från Flod...

Liten tuva......

stjälper ofta stort lass!

Det uttrycket känner säkert de flesta igen. Alla som kört en skottkärra har väl någon gång kört på en tuva - och vips ligger allt i kärran på marken.

Jag har funnit att detta gamla ordspråk går att tillämpa på många olika situationer i livet. Så fort vi människor ska försöka vara lite ståndaktiga verkar dessa ord bli sanna. Ta till exempel de som vill lägga om sin kost - "nu minsann skall det bli nyttigt med sallader och morötter"... Jodå, det går bra några dagar. Nu träder hjärnan in och tänker: "Åh, vad duktig jag är - dags för en belöning!". Så det blir en liten chokladkaka i matkassen också. Det är nu ordspråket besannas! Tanken är ju att man bara ska äta en liten bit - men nog tusan slinker hela chokladbiten ner!

Så går det till när man får dåligt samvete, dålig självkänsla osv.

Alla som bantar eller försöker sluta röka har råkat ut för detta - man tycker att man är så duktig och förtjänar en liten belöning. Men denna lilla belöning stjälper ofta hela lasset!

Bättre då att erkänna att man är en syndare! Kanske dags att tänka annorlunda. "Nu gick det 4 dagar innan jag syndade - nästa gång ska det gå 6 dagar...".

Belöningstanken är förrädisk - belöningen är ju att man ska må bättre, inte att synda i små mängder...

Skrivet av en som försöker.....

PiP från Flod!!

Jag tillbringade helgen....

på FORMEX - en mässa i Stockholm för människor som äger affärer. Där såldes minsann allt mellan himmel och jord. Det bestående intrycket är egentligen tvådelat:

1) Käre gode tid vad mycket SKIT det finns!

2) Käre gode tid vad mycket FINT det finns!

Mässan i sig är ju gigantiskt stor med 3 olika delar. Varje hall är som ett par fotbollsplaner. Utställarna står packade som sillar och försöker locka till sig kunder. De tittar på namnskylten och försöker lista ut om man är värd att offras tid på. Medan älsklingen sprang runt och gjorde beställningar gick jag och bonusdottern i lugn och ro mellan hallarna. Vi kom till ett ställe där det var gratis att bli sminkad, så där fick jag sitta en halvtimma och vänta :-)

På mässan är det förbjudet med direktförsäljning - vilket nog var bra för mig. Det fanns fantastiskt vackra saker där som bara skrek : KÖP MIG!!!

Jaja, lite nöjen hann vi också med. Vi såg filmen om Benjamin Button innan vi kröp till kojs på hotellrummet. Efter en sådan helg och 90 mil med bilen känner man sig lite mör. Får se om det blir nästa år också, kände testosteronet sjunka i takt med att älsklingen gick mellan alla pysselgrejer. Fortsätter det så får jag byta namn till Michaela :-)

PiP från Flod...

Vad händer när telefonen ringer mitt i natten?

DÅLIG TIMING. Kyrkklockorna på Rydboholms kyrka väckte hela bygden natten till nyåarsafton. De ringde ett dygn för tidigt. "Det blev lite tokigt, tror det var någon form av felprogrammering", säger komministern i Kinnarumma, Michael Flodhag.
Ett herrans liv
BORÅS. I går natt ringde kyrkklockorna i Rydboholms kyrka in det nya året.
Problemet: Det var ett dygn för tidigt - och det blev ett ramaskri.
- Den gamla stammen trodde väl att det var krig eller någon katastrof, säger Michael Flodhag, komminister i Kinnarumma.

Vid ett-tiden i går natt ringde telefonen hemma hos hos Michael Flodhag, komminister i Kinnarumma.
- Man hann ju fundera en del när de sa att de ringde från polisen. Trodde att jag kanske skulle få åka med ett dödsbud. Jag minns att jag tänkte "vad är meningen med det här, vad är meningen med livet". Det var nästan skrattretande när jag fick reda på vad det var, säger han.
Kyrkklockorna i Rydboholms kyrka hade hängt sig. De ringde oavbrutet. Folk ringde som tokar till polisen innan man fick stopp på klockorna.
Var felinställda

- Vi tror helt enkelt att klockorna var felinställda. De skulle egentligen ha ringt in det nya året. Vad jag vet har detta inte hänt tidigare. Jag kan tänka mig att den gamla stammen blev rädda och satte på TV och radio.
- Kyrkklockorna har som uppgift att varna för allvarliga händelser som krig och senast larmet var när statsminister Olof Palme mördades.

Ja, så kan livet se ut för en komminister i Kinnarumma-Seglora ;-) Man vet aldrig vad som händer när telefonen ringer mitt i natten! Artikeln fanns att läsa i GT - vilket innebär att man nu är rikskändis :-)

PiP till er alla från Flod...