Det händer ju så.....

mycket dessa dagar på året att man knappt hinner med i alla svängar. Konstaterade igår att det redan var söndagen efter Jul och att allt i princip var över. Allt man stressat omkring för att hinna med är förbi på knappt 24 timmar. Kan inte hjälpa att jag ibland när det gäller dessa jular tänker på Shakespeares odödliga titel på ett av sina verk: "Much ado about nothing" - eller på ren svenska- Mycket väsen för ingenting.

Läste i en undersökning att en stor mängd svenskar byter eller säljer sina julklappar efter jul - en skara som dessutom ökar år från år. Det borde ju säga oss något om givandets och emottagandets riktiga värde. En gåva given i kärlek byter jag bort eftersom jag ville ha något annat - Julens Ande vrider sig i sin grav (vilket jag tror han har gjort länge, det är nog orkanvarning på den fläkten).

Jaja - älsklingen och jag beslutade i alla fall att inte byta julklappar i år. Istället ska vi unna oss en helg på hotell och bara mysa tillsammans. Det ser jag fram emot (wuhaaa)... ;-)

Fast jag köpte nya strumpbyxor till henne, och jag fick en låda skumtomtar (hon känner sin älskling).

Julafton åkte vi i 2 bilar ner till Småland. Besökte svärmor först och hennes syster lite senare på kvällen. Mysigt med god mat och långdans runt hela huset. Jag fick åka hem tidigt eftersom jag hade julotta på juldagens morgon. Det innebar att jag missade paketleken. Där fick jag en bok som beskriver varför män inte förstår kvinnor - känner att jag måste läsa den så att jag ännu mindre kan förstå kvinnor. För det är ju så att ju mer vi läser om dessa varelser - desto svårare blir det att förstå något alls. Min gamla löjtnant i lumpen sade att han bara hade 6 ord att säga till sin kvinna: "Ligg ner kvinna, vi ska umgås" :-) Fast han ljög, jag hörde honom tala med sin fru - och han var spak som ett lamm!!

Tjoflöjt - sedan juldagen har jag varit riktigt dålig. 40 graders feber och hosta och värk och svimningar - så kul att känna att man lever....

Men Gud är god - jag är på benen igen! Och på bettet!

God fortsättning till er alla - och ett gott slut!!

PiP från Flod...

Äntligen....

Ja, äntligen fick jag lite tid över att åka och hälsa på de "små" i min förra församling. Det var dags för den årliga "julpyssel"-avslutningen. Alla ungdomar och konfirmander kommer då till församlingshemmet för att pyssla med lite olika saker. Man kan göra kort, julgodis, bygga pepparkakshus och en massa annat skojigt. I år kunde man också göra sin egen julkrubba av en äggkartong och lite flörtkulor.

Jag fick en sådan för ett par år sedan, och det är min favoritkrubba till julen. Ofta är det ju så att det enkla är det bästa - "less is more" som de säger i Amerika :-)

Det var så kul att få se och höra och krama alla igen. Mycket kramar, mycket skratt - en och annan glädjetår blev det också!

Fantastiskt att man kan bli så glad av andra människor, det liksom bubblar i kroppen av glädje att bara få sitta och umgås med människor man tycker om och älskar.

Så nog blev det en julklapp i förskott!!

Igår åkte älsklingen och jag till Ullared - det är också mysigt, att få gå omkring och titta på saker med min goding. Jag är nog inte som alla andra karlar, jag tycker det är kul att gå i timmar och få fundera över vad som skulle passa till barnen och alla andra man behöver köpa julklappar till. De hade en låda full med delikatesser - så vi köpte en sådan och avslutade kvällen hemma med lite vin och kex... Myyys ;-)

PiP från Flod!

Livets villervalla....

Nils Ferlin skrev väl orden om livets villervalla. Kan så lätt känna igen mig i den tanken. Det är hela tiden som att åka Balder (Berg och dalbanan på Liseberg alltså), det går upp och ner i känslolivet, ibland går det fort nerför och ibland lunkar det på uppför så sakta att man knappt har styrfart.

Snart är det jul, ingenting är inköpt - och paniken börjar så sakteliga sprida sig. Hur skall jag hinna köpa något bra? Jag tycker om att ge presenter med omtanke, och omtanke kräver sina timmar i affärerna. Hur skall jag få den tiden?

Samtidigt ska man predika att julen inte handlar om paket, presenter och mat...

Inte lätt att leva som man lär - fast det visste jag ju redan :-)

Desto roligare då att få åka till Björlanda imorgon, få träffa ungdomarna på caféet och bröta hela kvällen!! Märkligt hur människor biter sig fast i själ och hjärta - jag saknar verkligen att bara få hänga och tjöta med de unga. Få dela ljuvt och lett, prata kärlek och liv, tro och tvivel.

Här hemma pyntar älsklingen för fullt. Hon har verkligen känslan - och det vet hon om! Jag påpekade att jag också tyckte om att pynta och är ganska duktig på det, svaret blev: "Jodå, men det är skillnad på proffs och amatörer..". Där fick man så man teg ;-) (Hon har ju rätt, men det kan jag inte med att erkänna...)

Jaja, hoppas ni har det fantastiskt i julstöket - nu börjar jag bli sugen på att laga julmat! Det är jag bra på!!

PiP från Flod....

På marknad...

Helgen som gick var det Julmarknad i Värnamo. Närmare bestämt i den vackra Apladalen.
Vi var där tillsammans förra året för att sälja fästmöns varor, svärföräldrarna var också med och sålde sina träsaker. Då var det hur kul som helst - folk log och skrattade och köpte saker hela tiden.

Så det var med stor förväntan vi pysslade ända in i det sista på lördagen.
Tidigt söndag morgon packade vi bilen full och åkte ner för att installera oss i ett gammalt skomakar-torp (i mitten på bilden). Minusgrader till trots packade vi upp allt, tände en mysig brasa (som inte gjorde mycket nytta) och började försäljningen.

Men - man ska tydligen inte ha för höga förväntningar på något. Folk var sura, de kastade en snabb blick på sakerna och gick vidare. Alla mina försök till charmoffensiv föll platt till marken. Så det blev inte mycket till försäljning!

Bara att packa ihop och skynda sig till Borås där bonusdottern skulle vara med i Luciaspelet. Det var en härlig stund - och dessutom sjöng hon solo för första gången! Vi har peppat henne, och nu bar det frukt :-)

Så det blev ändå en bra dag - ömsom vin och ömsom vatten brukar ju de gamla säga, och det stämmer allt som oftast.

PiP från Flod...

1, 2, 3, 4...

Jodå, alla 4 ljusen står i staken, det första har just fått brinna en liten bit och adventsstämningen är på topp. Det har fejats och pyntats, möbler har flyttats för att skapa lite mer ”mys” i hemmet. Nu sitter vi vid köksbordet där doften från kaffe och nybakad adventskaka fyller upp alla sinnen.

Jag älskar dessa små stunder när man bara får sätta sig och umgås en stund. Allt må vara kaos runtomkring, men i den lilla fikapausen finns en bit himmelrike. När jag var liten hjälpte jag ofta morfar i trädgården. Hjälpte och hjälpte förresten, tror att jag mest blev skjutsad i skottkärran – men vi var tillsammans i alla fall. En bit in på eftermiddagen kom mormor ut med lite kaffe. Vi satte oss i bersån och morfar drack kaffe på bit, det sörplade rejält – och jag försökte dricka min saft på samma sätt! Sedan var det dags för en paus i hängmattan, morfar krånglade sig ner och jag lyftes upp för att kunna ligga bredvid honom. Där låg vi en stund och filosoferade om allt mellan himmel och jord. Ofta somnade morfar till en stund, hans snarkningar skrämde bort fåglarna bättre än någon fågelskrämma – men det var ändå en bit himmelrike för mig.

Det är viktigt att finna, och ta vara på, dessa stunder av frid och himmelrike i livet. Annars blir ju livet bara en grå massa av arbete och plikter.

Just nu förbereder vi ankomsten av ett annat himmelrike. Gud kommer till oss som människa och läggs på strå i ett stall. Änglar sjunger lovsång och herdar blir de första att få se undret i Betlehem. Den bilden bygger jag varje år upp som en julkrubba på central plats i hemmet, tror att de allra flesta har sin egen variant i julens tid. Men jag har också en speciell krubba som jag fick av ett barn i kyrkans barntimmar för några år sedan. Det är en äggkartong med några flörtkulor som Josef och Marias huvuden, äkta halm och ett litet Jesusbarn. Locket är målat med blå färg och en liten stjärna av guldpapp hänger i ett snöre. Jag älskar enkelheten i den julkrubban och går ofta fram till den för att fundera och be en stund. Så enkelt, men också så tydligt! Min bön är att himmelriket ska få landa i mitt hjärta och ge färg åt livet – som ju annars så lätt bara blir en grå massa av arbete och plikter!

Må din Advents och Juletid vara välsignad och färgrik!

PiP från Flod....

PS: Glöm inte kommentera och att svara på enkäten längre ner på sidan DS:

Ibland dyker saker och ting bara upp i skallen. Små frågor som kanske inte är livsavgörande - men som man ändå inte kan låta bli att fundera lite över. Säkert har du dina egna, men jag tänkte bjuda på ett par från min egen horisont!

1) Har det blivit inne att släppa väder trots att man är bland folk? I båda mina konfirmandgrupper får man titt som tätt öppna fönstret för att vädra ut de sura och unkna dofter som någon/några av pojkarna tycker det är roligt att dela med sig av!
Finns det inga spärrar längre? Är det socialt accepterat att fisa bland folk nu? I så fall kan jag gärna äta bönor till frukost, ärtsoppa till lunch och kålpudding till middag. Sedan kan jag dela med mig av resultatet till alla som tycker det är kul - resten kan ju ha med sig klädnypor att sätta för näsan....

2) Sveriges Television har fått upp ögonen för Taizé. Det faktum att tusentals ungdomar åker dit inspirerade "Packat och klart" att skicka en reporter. Men jag måste säga att det var ett bedrövligt reportage! Intervjuerna var hafsiga, knappt ett ord från reportern om gudstjänsterna, inte en bild från kvällslivet på Oyak. Reportern verkade oinspirerad, intresset låg mer på att försöka komma därifrån. I slutet av reportaget säger hallåan att man inte skall fastna i Taizé - det finns mycket att se utanför. Hallååååå!!! I Taizé gör man en inre resa, en resa för att hitta Gud och sig själv. Mötet med andra inspirerar och frigör... Hur sjutton kan man skicka någon dit som inte ens fattar det??

3) Stringtrosor? Nä, jag fattar inte... Men det ska jag kanske inte heller.

4) Fildelning ska bli olagligt! Men det är det väl redan? I alla fall trodde jag det, men jag har ju haft fel förr - 1978 tror jag det var...

Jaja - se där några små tankar som fyller ett annars sysslolöst huvud ;-)

Må DIN dag vara välsignad!!

PiP från Flod...